Slutavverkning, eller föryngringsavverkning som det också kallas, är ett uttryck inom skogsbruket för en mera storskalig avverkning av äldre skog som nått slutavverkningsbar ålder. Den lägsta slutavverkningsåldern bestäms i skogsvårdslagen, och varierar mellan olika trädslag, växt/klimatzon samt markens bördighet. I Sverige ligger den lägsta slutavverkningsåldern för barrskog på mellan 45 till över 100 år.
Syftet med slutavverkning är att skapa plats för ny skog när de gamla träden nått sin kulmen i tillväxt. I Sverige och Norden görs detta vanligast genom att kalavverka skog på en större yta för att sedan på olika sätt plantera eller så nya träd. Återplanteringen är en av de få åtgärder som enligt lag åläggs skogsägare i det svenska skogsbruket, som annars till stor del bygger på frihet under ansvar.
Slutavverkning görs med skogsmaskiner enligt den så kallade kortvirkesmetoden, även kallad sortiments metoden och CTL. Denna teknik har stor utbredning i Europa och har på senare år även spridit sig till andra kontinenter där man tidigare arbetat med helträdsmetoden.
Slutavverkning skapar plats för ny skog som tar upp mer koldioxid än gammal skog vars tillväxt avstannat. Slutavverkningen förser också industrier med råvara som vidareförädlas till fossilfria och klimatsmarta produkter inom olika branscher.
Idag sker slutavverkningen med moderna skogsmaskiner och på ett sätt som värnar om skogen och dess naturvärden.